Elin Woksepp Åleheim: In silence sealed

Det finns en ordlöshet som jag behöver få syn på och det är genom måleriet som jag kan det. Jag anar den i ljuset, i brytpunkter och i mellanrummen hos människan och hur den omsluter alltihop – och jag försöker se. Jag är inte målaren vid staffliet, utan jag är allting. Jag är lika mycket personerna och objekten fysiskt och mentalt som ljuset, stämningar, färgrytmer och betraktaren. Att måla är att göra sig tillgänglig och försätta sig i ett tillstånd där man kan röra sig obehindrat mellan alla dessa nivåer.​

In Silence Sealed

Om ordlösheten ligger över oss och omsluter allting, så är tystnaden nära. Om ordlösheten är för stor för att se eller fånga ur ett perspektiv, så är tystnaden personlig, inpå huden och kan inte hållas ut från kroppen. Tystnad, inte främst något fysiskt som saknar ljud, utan kanske snarare något mentalt, kan vara avsaknaden av ord inför sig själv eller mellan människor. Med måleriet har jag kunnat röra mig i tystnaden och sökt i det slutna, i utsatthet och människans relation till sig själv och andra.