9 april - 30 april, 2026
Vernissage torsdagen den 9 april kl. 17-19
Sven ”X:et” Erixson angår mig. Som tonåring, på 1950-talet, såg jag ”Carmen”, med scenografi av X:et, en källa till stiliseringar inuti min hjärna. När jag själv blivit scenograf, på 1970-talet, blev ett bygge i Filmhusateljéerna en minnesbild av en scen i Carmen. Ingen fick veta att det som byggdes, en stiliserad bakgård i Marie-Louise Ekmans film ”Barnförbjudet”, hade X-ets Carmen som förebild.
Tisdagen den 9 juni 1959 skedde den stora händelsen, operan Aniara av Karl-Birger Blomdahl, efter Harry Martinsons text, med X-ets scenografi och kostym. Jag var där. Programmet har jag kvar, och i detta ligger ett inbladat ark med datumuppgifter för den kvällen.
Handlingen i Aniara var inte lätt att begripa, även om jag då hunnit bli 20 år. Har läst boken, och inte blivit klokare. Men en speciell upplevelse har klargjort mycket.
En god vän på Sveriges Radio hittade Ulf Palmes inläsning av Aniara i en papperskorg på jobbet. Det var på ¼-tumsband. Bortkastat! Han digitaliserade bandet åt mig. Ulf Palmes stämma är mäktig. Inläsningen, 4 timmar och 6 minuter, skickar ett förklarande ljus över hela berättelsen. Om jag hade svårt att förstå begreppet gestaltning – så fick jag den saken bearbetad.
Och X-ets målningar – de fyller mig med arbetslust. Jag vill tränga in i dem, njuta av dem, låta mina penslar dansa runt i dem. Och sen – lägga till något. Ni ser vad det är, en vemodig kommentar till livet.
X-et! Vilka titlar! Nattåget. Som ett svart spjut genom nattlandskapet, fönstren upplysta, en anarkistisk parodi på Edward Hopper. Spisen och brasan. Fågelträdet. En spelmans jordafärd. Hatets bro. Starka Ville sätter upp tapeter. Höstkväll på Götgatan. Ensam. Hästarna och havet. Landsvägen. Den fattiges lastbil. Storm. Det är morgon, det är Eden. Flytande öar. Romantik.
Carl Johan De Geer / augusti 2025
Carl Johan De Geer, Violer - fritt efter X:et Erixson, akryl på duk, 60 x 45 cm